2011-11-02

Över 100 var med på inspirationsdagen Fånga stunden! i Stockholm

Ett 100-tal vårdbiträden, undersköterskor, enhetschefer och bibliotekarier deltog i Fånga stunden konferensen i LRF huset i måndags. Konferensen handlade om hur personalen på demensboenden kan agera för att ge de boende bästa tänkbara omvårdnad och livskvalitet.

Högläsning är ett av flera användbara verktyg att få uppnå detta och personalen som deltog uppmanades att anmäla sig till utbildning till Läsombud. Då har man ansvar för att ordna läsestunder på jobbet. Tänk vilken lyx: Alla tjänar på denna aktivitet. Både de boende och personalen blir gladare och nöjdare på kuppen.

Under dagen fick deltagarna höra många kloka ord från föreläsarna. Lotta Burenius heter äldreombudsman i Stockholms stad, hon sa bland mycket annat
♦ att det är viktigt att de äldre blir föremål för omsorg, inte föremål i omsorgen
♦ att vi ska glömma det där med vår strävan att vara så oberoende. Det finns inget oberoende - vi är alla beroende av varandra
♦ att den som är gammal inte är dummare, utan tvärtom skarpare, mognare, klokare, vilket man har förstått i en del andra kulturer
♦ att den som är gammal behöver längre tid, vilket är en fördel även för den yngre som ska hjälpa den äldre. Det är väl värt att fundera över idén om Långsamhetens lov. En ren hälsoinvestering för alla.

Per-Olof Sandman, professor i omvårdnad vid Umeå universitet, berättade för åhörarna att när man tar hand om äldre med demenssjukdom så är det ungefär som att dansa tango. Är man bara följsam och i fas med varandra så går det finfint.

Vår världsbild är inte verkligare eller mer värd än den demenssjukes. Om någon har varit på en minnesstund för en avliden på boendet så får man vara beredd på att hon eller han kanske säger "Tack för att jag fick vara med på det här bröllopet!" efteråt. Det spelar inte så stor roll. Huvudsaken var ju att stunden var fin.

Marie Schelander är undersköterska i äldreomsorgen och läsombud sedan 18 år. Marie har alltså många års erfarenhet och berättade med stor entusiasm om allt det positiva som läsningen medför för de gamla men också för henne som personal. Hennes budskap var våga börja läsa och kom ihåg att det finns inga misslyckade läsestunder. Bara bra och mindre bra. Ge inte upp om det känns motigt i början.

Resten av dagen handlade mer konkret om högläsning och lättlästa böcker och deltagarna fick ta del av en hel del tänkvärda citat från "real life" så att säga. IRL-citat. Äkta vara, som ger trovärdighet åt allt det bra arbete som personal runt om i landet genomför trots tuffa villkor. Några exempel med både humor och djupt allvar: Efter läsning om en kurtisan/älskarinna utbrister en dam 90+:
"Aha! Kuckelimuck med många! Vad härligt!"

En 97 år gammal kvinna med grav demenssjukdom säger efter en läsestund:
"Jag känner mig så glad. Jag vet inte varför. Men jag känner mig så glad."

Så vi behöver inte tveka: Högläsning = livskvalitet. Alla som jobbar med detta är helt klart på rätt spår!  Och det där med att förbättra villkoren för gamla människor - det kan ju rent av vara en personlig investering.

Dela på Internet: