Läsförståelsen går ner bland unga i hela Europa.
Jag ska inte ge mig på analysen av vad som ligger bakom, vad som är
problemet. Men jag tänker att biblioteken - både folk- och
skolbibliotek - kan vara en del av lösningen. Åtminstone det slags
bibliotek och de slags bibliotekarier jag ser framför mig när jag
tänker bibliotek. Inte den bild som alltid kommer upp när media
tänker bibliotek, eller läsambassadörer för den delen.
Det senare sortens bibliotek tror jag inte alls är en del av
lösningen. Biblioteket som har öppet vissa tider och har
bibliotekarier som mest sitter och väntar på att besökarna ska
komma. Men helst vill de inte ha så många besökare för de vill ju
ägna all sin tid till att bygga databaser och katalogisera.
Något litet bokprat kan de väl i bästa fall hinna med, men då
pratar de om sina favoritböcker och vänder sig till de redan
frälsta läsarna. Och biblioteket som lokal är ett rum med böcker,
varken mer eller mindre. Dit man får komma och låna om man vill.
Men vi tvingar ingen, resonerar bibliotekarierna, vill man inte så
vill man inte. "Vi har allt att erbjuda men vad ska vi göra om
ingen vill komma?"
Men de bibliotek och bibliotekarier som jag och vi andra från
Centrum för lättläst möter dagligen, de borde kunna vara en del av
lösningen. De här biblioteken som ser som sin främsta uppgift att
nå fram till läsare som inte är så intresserade av att läsa. Eller
till läsare som inte kan läsa så bra. Eller till läsare som kommer
från ett annat land och inte brukar läsa så ofta på svenska. Eller
till läsare som inte har förmågan att läsa alls, utan behöver någon
som läser högt för dem.
De bibliotek som ser det som sin främsta uppgift att nå fram
till alla de här läsarna, och som ser dem som just läsare. De
bibliotekarier som triggas av att hitta på olika sätt att nå fram
till de här läsarna, genom att vara där läsarna är, där människorna
är. Bibliotekarier som är kreativa för att verkligen nå fram, nå
ut. Och som ser själva biblioteket, lokalen, bara som ett medel för
att nå målet. Det kan absolut vara ett rum med böcker. Men det
handlar framför allt om något som man inte kan ta på. Nämligen
förmågan och viljan att möta läsarna, möta människorna.
För oss på Centrum för lättläst är det här en demokratifråga,
att alla ska ha rätt till nyheter, information och litteratur. Och
det tycker vi är den viktigaste uppgiften som biblioteken har: De
bidrar till att säkra en fri och öppen tillgång till information
för alla - och då menar vi alla. Det är de bibliotekarierna som vi
på Centrum för lättläst ofta möter, de som ser det här som sin
viktigaste roll. Undrar om vi träffar undantagen eller om media och
många av de andra som beskriver biblioteken har fel bild. Vad tror
du?
Läs även Johan Unenges
debattinlägg som mitt blogginlägg refererar till
Och Lilla
Skolbiblioteksbloggen som svarar på läsambassadörens
inlägg