Häromdagen när jag lekte med min sexårige pojke tittade han plötsligt upp på mig och sa;

− Mamma du pratar konstigt, men det gör inget. Du är inte härifrån

Jag blev full i skratt då han själv bryter på skånska.

Han har rätt. Jag är inte härifrån, och visst, jag bryter när jag pratar. Jag bryter också när jag tittar. Jag är nämligen Astigmatiker. Men jag bryter inte när jag skriver. Det Persiska språket, som jag fick i mig med modersmjölken är grunden till mitt svenska språk

Det är inte fy skam med tanke på att det språk jag har med mig är frukten av åratal av studier och min mors tvångsmatande av oss barn med litteratur och fagra ord. Som barn avskydde jag hennes besatthet av språk, men idag känner jag stor tacksamhet. Idag har jag förlikats med tanken på att jag aldrig kommer att prata som en infödd svenska, men det hindrar mig inte i min strävan att kunna skriva som en.

Det är en stor gåva att få ett nytt språk, komplett med stora och små ord, kloka och ibland märkliga talesätt, och naturligtvis alla viktiga regler (tillsammans med talrika undantag från samma regler).

Kära älskade svenska språk som känns lika nytt varje dag och varje gång nya ord flyttar in. Många år av mitt liv har jag tillbringat i Sverige, men utan att ta yttrandefriheten för given, ty där jag växte upp kan kraftfulla ord som frihet och jämlikhet och rättvisa kosta en ens liv.

Idag är jag verksam bland annat som författare och har debuterat i hösten 2011 med min roman Fjäril I Koppel. Mitt skrivande är ett sätt för mig att återgälda att just jag fick överleva och komma till friheten, nu är min uppgift att berätta och dela med mig, i hopp om att kunna stödja och ge fler kvinnor en röst också på de platser där alla av kvinnligt kön ses som Satans redskap.

Som älskad mamma, stundvis hatad dotter, och nyfödd författare, var jag fylld av andakt när jag skrev klart min bok nitton minuter över fyra, den åttonde mars 2011 på själva internationella kvinnodagen, som av ren tillfällighet. Men var det verkligen bara slumpen?

Jag är född i norra Iran som enda dotter till en ilsken men kultiverad mor som gav näring till vår kärlek till det skrivna ordet, och en björnstark men ofta frånvarande far. Efter en vild och ganska kravlös barndom, blev mitt unga vuxenliv i den nya islamska efterrevolutionära staten en sann mardröm. Idag är jag en fri kvinna som bor i mitt nya hemland Sverige. Nu skriver jag för att jag bara måste, och för att skrivandet har blivit en viktig del av mitt liv. Må alla i hela världen får ta del av yttrandefriheten.

Vid pennan,

Zinat Pirzadeh, komiker, skådespelerska och författare