"Det började redan vid uppvärmningen. De sprang fram och tillbaka i gymnastiksalen. Gymnastikläraren ropade olika kommandon för vilka som skulle springa:
- Alla som har en mamma... Spring nu!
Alla barnen sprang över till andra sidan. Och så kom det oundvikliga.
- Alla barn som har en pappa... Spring nu!
Alice visste inte hur hon skulle göra. Hon hade ju en pappa, men han var död. Och om hon skulle börja springa, tänk om alla i klassen skulle ropa:
- Men Alice, du har ju ingen pappa!
Alice sprang inte. Hon stod kvar. Som fastfrusen i golvet."

Utdrag från "Du borde vara här - min brors självmord"

När Jesper Bohms bror begick självmord lämnade han familj och tre barn efter sig. När han kom till oss på LL-förlaget och ville skriva en bok om hur det var att lämnas kvar, för honom själv och för hans familj, var det ett svårt beslut att tacka ja. Får man verkligen skriva om det här, och skulle hans familj verkligen orka prata om det i intervjuform?

Om någon dör i cancer eller en olycka får de som lämnas kvar stöd i sorgen, men kring självmord finns ofta känslor av skam och skuld hos de anhöriga. "Varför ville han inte längre vara del av vår familj?", som Jesper skriver. Jesper skriver om sin egen och familjens sorg, om ilskan och saknaden. Boken är personlig men även rolig. Därför är det extra roligt att han nu är en av tre nominerade till Slangbellan, Författarförbundets pris till årets bästa barn- och ungdomsboksdebutant.

Andreas Palmaer, redaktör LL-förlaget

Läs mer om nomineringarna och priset Läs mer om boken Du borde vara här - min brors självmord av Jesper Bohm