Tillbaka från mässan, hes, utmattad, med träningsvärk i benen och
tom skalle - och då var jag ändå bara där en och en halv dag.
Bokmässan är som livet i snabbspolning, man träffar fler bekanta än
man annars gör på en vecka, man springer in i fler kändisar på en
dag än man annars gör på en månad och man möter fler läsare och
förmedlare än man annars gör under hela året. Allt medan babblandet
från mikrofoner i olika montrar sorlar som tinnitus i skallen, det
är häftigt och utmattande. Om livet vore som Bokmässan skulle ingen
orka leva i 80 år.
Nu sitter jag på kontoret igen, petar i ett manus och dricker
kaffe - ingen kändis, LL-läsare eller bekant i sikte. Livet går
långsamt igen - och jag längtar redan tillbaka till
mässgolvet.
/Andreas