Det kom ett brev från Afasifyren i Kristianstad. En liten lägesrapport från arbetet på denna viktiga dagverksamhet för personer med afasi:

Här på Afasifyren läser vi Hypnotisören just nu. Förra terminen läste vi Jag är Zlatan, som alla andra. Vi uppskattar mycket när det kommer lättlästa böcker som är så nya, så "att man trots afasi kan vara delaktig i det som alla andra pratar om just nu". Flera tyckte nog inte att Zlatan var så intressant, men man var ändå så nyfiken på att få läsa boken.

Vi köper bara böcker från LL-förlaget. Jag har sett på nån utbildningsmässa att det finns enkelt skrivna böcker från nåt annat förlag, men de verkade vara riktade mot unga. Nån gång kan ungdomslitteratur fungera. Henning Mankell har skrivit några bra böcker för ungdom. Annars tror jag att vi på Afasifyren kanske har samma smak som vuxna invandrare, när det gäller skönlitteratur.

Det är också bra att Centrum för lättläst finns på Lektion.se - där hämtar vi ofta inspiration.

Varje morgon startar vi dagen med att läsa 8 SIDOR. Där drar vi ut artiklar
som vi läser i vår tidningsgrupp. Just nu är det mycket få personer som klarar
en vanlig tidningsartikel i vår lokaltidning. Därför använder vi ibland bilder
ur lokaltidningen och texter från 8 SIDOR. Synd att 8 SIDORs nya artiklar
kommer senare på dagen.

Några läser 8sidor själv på datorn, eller snarare får den uppläst.
Någon har egen talsyntes och använder 8sidor.

Vi använder också Klartext ibland. De sammanfattar sina nyhetssändningar
med korta texter på webben. De har intressanta och nya händelser,
men texten är ofta dåligt skriven, så vi får själva redigera mycket.

Vid speciella händelser använder vi filmklipp från till exempel SVT nyheter.

Vi läser ofta högt. För en del är det lättare att förstå då. Men andra förstår
bättre när de läser tyst. Sedan försöker vi också få en liten debatt efteråt.

Senare under dagen händer det att vi använder LL artiklar som rent träningsmaterial. Vi tycker att vanligt träningsmaterial och skoltexter
som är skrivna för att öva läsförståelse ofta är tråkiga, barnsliga
och lätt blir kränkande för den vuxne. Om man däremot får en nyhet
som engagerar, så går det lättare. Om man dessutom har hört nyheten
på TV först så är det lättare att hänga med i tidningstexten,
eftersom man förstår kontexten bättre då. Det sporrar individen till
att själv försöka ta sig igenom en tidningsartikel. Då har man inte lurat
nån att tro att man bara kan träna genom speciellt utvalda texter,
utan det man har hemma går bra.

Karin Rosén Svensson, leg. arbetsterapeut, Afasifyren, Kristianstad

Vad är Afasifyren?

Afasifyren är en daglig verksamhet för personer med afasi. Det är en mötesplats för dem och deras anhöriga. Här finns tillfälle att träna kommunikation tillsammans med andra. Afasifyren har studiecirklar för att stimulera språket, läs- och skrivträning på dator samt träning i dagliga aktiviteter. Varje person skräddarsyr sin vistelse på Afasifyren. Ungefär 35 personer med afasi kommer varje vecka till Afasifyren, som drivs av Kristianstad Kommun, i nära samarbete med Afasiföreningen i Kristianstad.

Läs mer på kommunens hemsida

Det var dags för Inspirationsdag i Stockholm för blivande högläsare i projekt Läskraft!. En sådan där härlig dag där högläsningens magi blir uppenbar för alla.

Dagen började dock dystert. Förutsättningarna att bjuda på inspiration var inte stora när ett 90 tal personer samlades i en källarlokal på Bergssunds strand den 6 februari. Lokalen var mörk och smutsig och precis allt saknades. Ingen mikrofon till föredragshållarna, ingen projektor till dem som ville visa bilder. När det hela kompletterades med att tre personer i rad ramlade i golvet sedan deras stolar hade pajat… ja, då kändes det inte alls bra.

Men skam den som ger sig. Projektledare Catharina Kåberg uppmanade församlingen att lyssna stående eller sittande på golvet medan några av arrangörerna for runt som små getingar på jakt efter ny lokal - helst i samma hus. Under tiden körde Catharina igång med dagens inspirationsdos. Och den stående publiken lyssnade och insöp orden om högläsningens kraft.

Efter ungefär en halvtimme var problemet löst. Hela församlingen förflyttade sig per hiss och trappor högre upp i huset. Bokbordet packades ner och upp igen. Fikat lastades på vagnar och kördes upp i hiss.

Vi kom till en stor, fin och ljus lokal med stoppade sitsar i stolar som dessutom var av betryggande konstruktion.

Nu kunde inspirationen fortsätta och det gjorde den med besked.

Pernilla Eckerbom, bibliotekarie från Vaxholm, berättade om skillnaderna mellan en vanlig bok och en lättläst bearbetning. Precis så där enkelt och kortfattat som vi alla gärna vill ha en presentation. Hon tog Hemsöborna som exempel och visade hur den lättlästa texten förklarar ord och uttryck utan att det blir pekpinneaktigt.

Därefter fick publiken smaka på det första kapitlet i den lättlästa versionen av Hemsöborna. Det var undertecknad som läste högt.

Detta följdes av 2012 års Bästa Läsombud Marie Schelander som översköljde lyssnarna med inspiration när hon berättade om alla sina fina och roliga läsestunder genom åren. Läsestunder som har givit skratt och allvar, gemenskap och rofylldhet. Läsestunder som har fått människor med demenssjukdom att brista ut i poesi - bokstavligen.

Efter lunch var det sedan dags för praktiskt arbete. Catharina berättade om hur det fungerar att starta arbetsgrupper och komma igång med högläsning av anhöriga och frivilliga på demensboenden och dagverksamheter. Publiken delades in i grupper efter geografiskt område för att alla skulle få chans att genast forma arbetsgrupper. Så himla fiffigt att fånga in alla medan entusiasmen är som varmast.

- Känner ni varandra? frågar Catharina två personer som sitter bredvid varandra och just har upptäckt att de tillhör samma kommun.

Nej, det gör de inte. Inte än. Men snart kommer de att sitta i samma arbetsgrupp. De kommer att dela upplevelser från läsestunder och kanske blir de goda vänner med hjälp av högläsningens magiska kraft.
AnnMarie Lindman

Projekt Läskraft! syftar till att inspirera och organisera anhöriga och frivilliga som vill läsa högt för personer med demens på boenden, dagverksamheter och för dem som bor hemma. Projektet startade 2009 och drivs med pengar från Allmänna Arvsfonden och Kulturrådet. Det är ett samarbetsprojekt mellan Centrum för lättläst, Studieförbundet Vuxenskolan, Demensförbundet och landets bibliotek.

Catharina Kåberg rodde dagen i land med fast hand trots den katastrofala starten med sönderfallande stolar och icke existerande teknik. 

Tony Samuelsson har skrivit en ny bok för LL-förlaget; Fluortantens dotter. Hurra, tänkte jag när jag hörde det, för jag gillar alla lättlästa böcker som han har skrivit. Drömmen om Diana, Ruff överlevaren, Stölden och Förrädaren.

Jag slukade den nya boken och upptäckte att den var annorlunda. Helt olik de fyra andra. Fluortantens dotter är speciell. Är den inte lite fånig? tänkte jag. Vilka kan gilla den här boken?

Jag började fundera över boken och jag bad några vänner och bekanta att läsa den. Fick positiv respons.

Vi var några här på jobbet som satte oss ner och pratade om boken. Ju mer jag funderade över denna flourtant och hennes dotter desto fler "spår" upptäckte jag i berättelsen.

Med drastisk humor berättar Tony Samuelsson nästan i sagans form sin historia. Man vet inte riktigt när det hela utspelar sig. Det verkar vara nutid, men vissa saker pekar snarare på att berättelsen utspelar sig för ett antal decennier sedan. Eftersom jag litar på att Tony Samuelsson är en noggrann författare så tror jag att han medvetet har valt att göra tiden i boken lite svävande.
Men vad handlar den om då?

SPÅR 1:

Vårt beroende av socker

De senaste hundra åren är sockrets århundrade i västvärlden. Från späd ålder matas vi med socker. Det har verkligen blivit en del av vår kultur. Det är väl nästan så att alla barn har "rätt" till godis eller…? Socker är en drog. Jag är själv sockerberoende. Ibland tar det sig dramatiska uttryck att vara sockerberoende - som i Fluortantens dotter.

SPÅR 2:

Ätstörningar

Också det ett problem i vår kultur. Jakten på den perfekta kroppen, matens starka symbolvärde som lätt leder till en kamp mellan föräldrar och små barn - orsakerna är flera till att människor drabbas av anorexi och bulimi.

SPÅR 3:

Symbios mellan mor och dotter

Ett riktigt otäckt tema i boken. Nog är väl Annikas mamma överdriven? Eller inte…? Frigörelsen mellan föräldrar och barn är inte alltid lätt. Det finns mycket att prata om kring det temat.

SPÅR 4:

Behovet att upprätthålla en fasad

Det finns mycket att leva upp till i samhället. För att passa in och bli godkänd i tonårsgänget eller arbetsgruppen är det ofta viktigt att se rätt ut, säga de rätta sakerna, ha de rätta åsikterna.

Annika är tandsköterska och har perfekta vita tänder. Martin är hennes patient. Han har tandsten och tandläkarskräck. De blir förälskade, men möter många problem på vägen mot en lycklig relation. Det är storyn.

För vilka av våra målgrupper passar den här boken? För väldigt många, tror jag. Kanske kan man med humorns hjälp nå läsare med behov att diskutera något av de här fyra spåren? Jag ser plötsligt många målgrupper framför mig: unga vuxna med utvecklingsstörning som är godisberoende eller har problem med föräldrar som inte vill släppa taget, äldre med demens som gillar drastisk humor och kanske minns skolans fluortant eller alla andra normalstörda med liknande problem.

Humorn och de kraftfullt tillyxade svängarna i berättelsen kan vara en väg in till något av de djupare spåren i boken. Eller också har man bara roligt när man läser Fluortantens dotter.

AnnMarie Lindman

Boken finns förstås i vår bokhandel 
Provläs ett längre stycke

Ett aktivt liv minskar risken för demens. Det är rubriken på en artikel i Dagens Nyheter idag 19 september. Äldreforskaren Laura Fratiglioni är intervjuad. Det här är ingen nyhet men det är något som är väl värt att informera om gång på gång.
Läs artikeln på DN:s webb

Tänk så positivt - att kunna påverka sin framtid lite. Det gäller alltså att hålla igång hela systemet - själen, hjärnan och resten av kroppen. Mental stimulans, sociala kontakter och motion är de viktigaste faktorerna.

Läsning är förstås en mycket bra aktivitet när det gäller att hålla hjärnan i trim. Det går ju också utmärkt att väva in sociala kontakter genom att till exempel träffas i en bokcirkel eller läsa tillsammans på ett äldreboende.

På Centrum för lättläst satsar vi en hel del på att stimulera till högläsning för äldre med demens. Men vi får inte glömma att det kan finnas många friska äldre som också kan behöva lättläst. Även utan en demenssjukdom kan det vara skönt med en kortare, tydligare och lite lättare text.

Det finns gott om böcker på nivå tre - den nivå där texten fortfarande är lättläst men där berättelsen är lite längre och lite mer krävande. Här finns massor av intressanta och spännande böcker med ämnen som kan passa friska äldre.

"Blod och lera" och "Europa brinner" är två mycket bra böcker om de två världskrigen. Båda är skrivna av Bengt Fredrikson, journalist på 8 SIDOR. "Titanic - katastrofen" - här har Bengt Fredrikson skrivit levande och medryckande om den kända fartygskatastrofen 1912.

"Jarlen och kungariket" av Gudrun Wessnert handlar om Stockholms grundare Birger jarl. Han som införde lagen om kvinnofrid på 1200-talet.

"Mouchens maskerad" är en annan bok i historisk miljö av Gudrun Wessnert. Det är en roman med kökspigan Mouchen i huvudrollen - en erotisk berättelse som utspelar sig på 1650-talet på Stockholms slott.

"Linné och hans resor" är en bok i två volymer som handlar om vår blomsterkung. Böckerna är skrivna av Britt-Marie Hallbert.

"Marie Curie - forskaren som sprängde gränser" är en intressant biografi om kvinnan som forskade om radioaktivitet i början av 1900-talet. Carin Svensson heter författaren.

"Nelson Mandela - herdepojken som blev president" finns både på svenska och engelska. Gunilla Lundgren och Kerstin Gidfors har skrivit en fantastiskt spännande bok om Mandelas liv.

"Selma Lagerlöf - liv, lust, litteratur" är Johan Werkmästers förnämliga biografi om den första kvinnan som fick Nobelpris i litteratur. Dessutom finns alla återberättade klassiker - Kameliadamen, Brott och straff, Hemsöborna, Röda rummet, Jane Eyre, Mor gifter sig, Odysséen…

Så sätt igång. Doppa hjärta och hjärna i god litteratur i lättläst form.

AnnMarie Lindman

− Ni har ju inget som passar äldre!

Sådana besvikna kommentarer kan vi få när vi är ute och träffar folk i verkligheten.

- Det ska vara något KORT och ROLIGT!

Jovisst. Jag håller med. Kort och roligt är bra och det är brist på korta och roliga berättelser på lättläst.

Men det finns faktiskt en hel del som kan passa för äldre och även för äldre med demenssjukdom.

Det viktiga för den här gruppen tror jag är att en bok väcker minnen och associationer. Och det kan ske på olika sätt.

Humor är jättebra. Vi minns och skrattar tillsammans.

Men allvar behövs förstås också. Vi minns och vi får tillfälle att tala om saker som väcker sorg eller vemod, ilska eller bitterhet. Känslorna finns men behöver hjälp för att kunna bli uttryckta. Så tänker jag mig att det kan vara.

Samma bok kan förstås väcka helt olika känslor hos olika personer. Allt beroende på vilka liv vi har levt och vilka personligheter vi är och har varit.

"Kameliadamen" och "Hemsöborna" väcker garanterat minnen och associationer. En del minns böckerna, andra minns filmerna - och skådespelarna. Greta Garbro och Allan Edwall!

Jag behöver bara gå till mig själv. Jag är visserligen någorlunda frisk än så länge men i grund och botten är nog inte skillnaden så stor. Jag har alltid gillat Allan Edwall passionerat och om jag nu hette Greta och var 94 år och hade demenssjukdom så skulle jag förstås gilla honom lika passionerat.

Och visst är det härligt med associationer som tillåts vandra fritt.

Hemsöborna. Skärgård. Där var vi på somrarna när barnen var små. Allan Edwall som Carlsson. Allan på Brunnsgatan 4. Vi var med på urpremiären av Doktor Glas där. Underbart. Men tänk när Allan dog. De sa det på radio när jag just höll på att förbereda min yngsta dotters tre års kalas. Tyvärr tog ingen mig på allvar när jag ville inleda kalaset med en tyst minut. Och vi som hade biljetter till en pjäs där han skulle medverka bara några veckor senare.

Ja, så skulle jag tänka. Och Greta också, om hon var jag. Fast hon skulle behöva hjälp att hitta trådarna.

Någon annan skulle förstås tänka något annat.

Kameliadamen. Perfekt för den som gillar att frossa i passionerad kärlek och lungsot i 1800-talsmiljö. Det spelar ingen roll om jag aldrig har besökt Paris i verkligheten. Kärleken och lungsoten kan det också ha varit si och så med. Men det är skönt att drömma och lite malört ska det vara i drömmen om den ska bli mustig − och det är väl där lungsoten kommer in i bilden.

Jag har varit med på högläsningsstunder där 90+ tanterna suckar lyckligt över både blodiga näsdukar och djupa kyssar.

En annan tacksam association är skolan. Där finns minnen av alla de slag och de kan väckas på kringelkrokiga vägar. LL-förlaget har en hel serie böcker om svenska kungar. Kungarna berättar själva om sina liv i jag-form. Ja, de berättar till och med om sin egen död och begravning. Sådant är nog bara möjligt på lättläst…

Vad tänker du på när jag säger Karl XII eller Gustav II Adolf? Själv tänker jag direkt på min gamla historiebok med den klassiska texten "Gustav den andre Adolf blev med tiden tämligen fet." Viktig kunskap på den tiden. Och sedan fortsätter associationerna. Vilken gris den där läraren var… Tänk när vi gömde pekpinnen för honom…

Det är bara att börja botanisera bland LL-böckerna.

Här hittar du tips på böcker!

AnnMarie Lindman